Mina tankar började igår vid lunch då min tallrik bestod av sallad, tomat, gurka, cashernötar och kyckling och jag får en fråga utav min rumskompis Inga.
I: Omg, what´s that?
A: ehm.. food. i guess?! (jag förstod lixom inte vad hon menade)
I: No, i mean the salad?
Jag kände mig som ett enda stort frågetecken då Marc och Scott kommer in i köket och deltar i denne konversation.
S: hahah! what a f*ck is that?
M: uueee..
Vid det här laget hada jag börjat blive lite otålig då jag inte förstod vad dom menade.
A: what´s wrong with my food?
S: that´s not food, its salad.
Sen tog han fram sin "lunch" som bestod av vitt bröd med 1 cm tjock lager nutella på?!?!
Även Marc började "lage" sin mat som bestod av desamme fast att lagret med nutella var 2 cm?!?!
Inga var lite mer hälsosam och stekte potatis, tomater och ost i en stekpanna full med smör?!
Okej, wierd tänkte jag, men sa inget mer om det.
Idag vid frukost får jag samme reaktion utav mine vännor då min tallrik bestod av tärnad kiwiv, solrosfrön, pumpakärner, russin och naturellyoghurt.
Medans deras bestod utav desamme förutom att dom drack cola till "smörgåsarna"
Sen säger Scott:
- Agnes, are you sure that naturelyoghurt is healthy for you?
VA!?
- yea, its more healthier than your disgusting nutella!
Sedan idag när jag och Matilda var påväg hem från skolan på håltimmen går vi förbi ett dagis.
Ut genom dörren kommer en välklädd pappa och håller sin 4 årige son i handen.
Pojken var lik som pappan riktigt välklädd, med basker, knästrumper, kavaj och ja ni förstår.
Så jag sa till Matilda:
-Titta vilket vackert barn, gud va gulligt med baskern.
Så fort barnet får syn på mig släpper han sin pappas hand och springer fram till mig, naaw va gulligt tänkte jag fram tills att han ställer sig en meter framför oss, peker på mig och börjer tokskratta!
Varken jag eller Matilda fattade någonting så vi skrattade med honom, den förste minuten men när han hada följt efter oss i 5 min och började tokskratte varje gång han tittade på mig blev jag till slut lite irriterad. Så Matilda fråger honom om han tycker att jag är rolig och då börjer han skratte så mycket att han nästan viker sig dubbel och nicker.
Och så rolig är jag inte.
Det kom sedan fram att han tyckte mine kläder var rolig?!
Haha! Så den lille översittare ungen tyckte alltså att mine medelklasskläder var komiska.
Rutig skjorta, vite converse, vit mössa och svart halsduk är enligt mig rätt soft, men aja, alle har ju egne stilar.
Tur att jag inte har så svårt att bjude på mig själv, så varsegod skruttunge! Skratte hur mycket du vill.
Men min fundering sitter fortfarande och gnager inne i mitt huvud
- Är det jag som är kontsig?
Snacke om olike kulturer man lever i.
Nu ska jag återgå till skolan och till songwriting. Får se vad responsen blir på mitt poem.
Ha en bra dag,
Agnes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar