tisdag 27 oktober 2009

Time to write a song

Vers 1:
It´s raining outside
but I don´t care
You got your self to blame
and I hope you feel shame

I know that you´re sorry
and want to come back
But babe don´t even think about that

Bridge:
Now I am on my own
And I will never again say
welcome home

Chorus:
It used to be you and me
and now you can just wish
to get a piece of this
Your time with me is
past and gone
And I will never again say
welcome home

Vers 2:
I just live my life
now without you
And trust me
It´s just the right thing to do
One chance with me
is all you get
But you´re still talking about
the first time we met

Bridge:
Please, let it go
And man move on
Cause I will never again say
welcome home

Chorus:
It used to be you and me
and now you can just wish
to get a piece of this
Your time with me is
past and gone
And I will never again say
welcome home

En sång till en sassy female, Varsegod!

Då var man klar med den rackarns sången, dumt av mig att inte börje skrive på den tidigare än idag. Men jag trodda att jag skulla få hele den här dagen att skrive i lugn och ro men nelson mandela, icke!
Tack vare att Marcy, min franske vän har för vanlighetenss skull spelat heavy metall musik som har dundrat i väggarna. Tack och lov slutade han efter 4 timmar. Jag fick då circus 30 minutrers tystnad. Jag sitter då i sängen och luter huvet mot väggen och plötsligt känner jag starke vibrationer i mitt huvve och känner att hele kroppen, hele väggen och hele sängen börjer skake. SJÄLVKLART så tyckta grannen att det var en bra ide att ta fram monsterborren och borre upp lite tavler eller va i tusen dom sysslade med.
Efter ca 3 timmars borrande förstod jag att det inte var nå små tavler grannen satte upp. Verker som att dom har ett helt museum med konst. Då vet jag vars jag ska gå och låne lite konst för att sälje när mitt csnlån börjer krise, YES! (Y) - Det är dom faktiskt skylldig mig nu, visst då?
Japp, jag förstod att ni inte skulla ha nå invändningar.


Näe, nu ska jag återgå till mitt pianospelande, jag ska bli nye beethoven hada jag tänkt.


sooo long,

Agnes

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar